En tyst stat är en farlig stat
Publicerad: 2022-05-19
Blogg Öppenheten inom det offentliga är en fråga som förtjänar vår uppmärksamhet. Dessvärre stannar diskussionerna oftast av vid att en enskild person eller chef får skulden för brister inom den enskilda myndigheten. Sedan släpper vi det, tills ett nytt fall dyker upp.
Problematiken måste dock ses ur ett större perspektiv. De senaste decenniernas så kallade ”företagisering” av staten, det vill säga att myndigheter ska efterlikna företag, har förändrat förutsättningarna för statligt anställdas meddelar- och yttrandefrihet.
Ledorden bakom företagiseringen av myndigheter är effektivitet och produktivitet och detta sker bäst genom konkurrens. På så sätt har det skett ett skifte från att myndigheter fokuserat på demokratiska värden i verksamheten till att nå kortsiktiga ekonomiska värden. Strävan efter att framstå i god dager har blivit viktigare. Myndigheterna ska bygga varumärken, tävla med varandra och myndighetsledningar tar fram värdegrundsord för att tygla sina anställda i organisationskulturen.
Baksidan av detta har blivit tystare arbetsplatser.
Tystare arbetsplatser
I vår rapport, Tyst stat, uppger var tredje statligt anställd att de är rädda för att drabbas av repressalier när de framför kritik och var femte har avstått från att framföra kritik eller slå larm om missförhållanden. Rapporten visar att problematiken inte bara handlar om enskilda fall utan att det finns strukturer som gynnar tystnaden. Exempelvis har en av tio blivit uppmanad att inte lämna ut information som är negativ för myndigheten. Detta är inte konstigt. När föreställningen är att myndigheter ska konkurrera med andra myndigheter och företag om uppdrag blir det känsligare för de anställda att utnyttja sin meddelarfrihet och yttrandefrihet.
Processen har pågått i årtionden
Redan under 1990-talet konstaterade regeringens förvaltningskommission att i takt med att myndigheterna stärkt sina egna identiteter (varumärken), har statstjänstemannarollen förändrats. Staten har fragmenterats och känslan av att vara statlig anställd, med ett särskilt ansvar för medborgarnas intressen, har ersatts med att bara vara anställd. De anställda ska visa sin lojalitet till den egna organisationen, vilket exemplifieras i Dagens Nyheters rapportering om myndighetsledningen på Skogsstyrelsen. Generaldirektören Herman Sundqvist poängterade under myndighetens medarbetardagar att det inte ingick i de statligt anställdas roll att kritisera ledningsbeslut. Dessutom betonade han hur kritik mot myndigheten ”genererar arbete” på andra håll i myndigheten.
Det handlar om ledarskap
Bristande öppenhet är också en ledarskapsfråga kopplat till att staten ska efterlikna företag. Inom forskningen lyfts bland annat fram rekryteringhetsen av chefer från näringslivet som en försämring av offentlig förvaltning. Dessa chefer är oftast präglade av så kallade managementbyråkratiska ideal som vilar på en allmän misstro och kontroll av de anställda. Samtidigt har många bristande erfarenheter och kunskap om statens ideal om öppenhet, yttrandefrihet och den viktiga statstjänstemannarollen. Något som avspeglades även i vår rapport, där stor andel medarbetare såväl som chefer uppger att kritik mot verksamheten uppfattas som ett uttryck för illojalitet mot myndigheten.
En konsekvens av införandet av managementideal är att stora delar av förvaltningen dessutom har avprofessionaliserats. Detta har i sin tur försvagat de anställdas ställning. Tillit har ersatts med mätning och kontroll. Statligt anställda förväntas inte längre tillgodose medborgarnas behov utan de arbetar för att uppfylla kraven i myndighetsledningens mätning -och styrsystem. Passar inte detta blir du enkelt ersatt av någon annan, en fördel i och med avprofessionaliseringen av förvaltningen. Vår rapport exemplifierar just detta. En anställd berättar: ”Karriärer som plötsligt fått ett slut, tjänstetillsättningar där den kritiske plötsligt inte är en kandidat”. En annan beskriver hur anställda som är jobbiga blir utköpta: ”En av kollegorna blev utköpt, flera kollegor var och är sjukskrivna eftersom de mår så dåligt”.
Öppenhet behöver tas på allvar
Det är dags att frågan om bristande öppenhet inom staten behandlas på ett övergripande plan. Att Ekobrottsmyndigheten bryter mot efterforskningsförbudet, att Skogsstyrelsens generaldirektör uppmanar de anställda att inte framföra kritik eller att Coronakommissionen haft svårigheter att få ut information från Regeringskansliet bör inte ses som tillfälligheter. Det är en del av en förvaltning som måste framstå i god dager. Det är en del av ett ideal där myndigheter har omvandlats till företag, kritik inte tolereras och de anställda ska enbart utföra det de blir tillsagda att utföra. Men statligt anställda befinner sig mitt i centrum för den politiska processen och är en viktig garant för våra demokratiska institutioner. Det är just det som är tanken med deras långtgående rättigheter i form av meddelar-och yttrandefrihet. Ytterst handlar värnandet av dessa rättigheter att ge medborgarna insyn i de demokratiska institutionerna.
Staten är inte ett företag och kan därför inte ha ideal som ett företag. En tyst stat är en farlig stat. De anställdas roll måste uppvärderas som en viktig del av demokratin och därmed stärka förtroendet för institutionerna som sådana.
Shervin Vahedi, utredare Fackförbundet ST