Publicerad: 2021-10-07
Blogg Pandemin släpper sakta sitt grepp om Sverige. I takt med att landet öppnas upp snurrar hjulen i samhällsmaskineriet allt snabbare. Framtiden är ljus. Förutom för de statliga arbetsgivarna.
Pandemin har mestadels medfört elände, men vissa positiva bieffekter har också skymtats. Till exempel en påskyndad digitalisering och utökade möjligheter till distansarbete. De statliga arbetsgivarna har också dragit vissa fördelar. Exempelvis har allt fler unga fått upp ögonen för samhällsbärande yrken. Dessutom hade statliga arbetsgivare enklare att hitta rätt kompetens under krisen. Det visade Kompetensbarometern för hösten 2020, som görs av Konjunkturinstitutet på uppdrag av Arbetsgivarverket.
Förklaringen till detta var enligt Arbetsgivarverkets chefsekonom Roger Vilhelmsson enkel. Han hänvisade till att historiskt har försämringar på arbetsmarknaden tenderat att underlätta den statliga kompetensförsörjningen. När hjulen nu börjat snurra verkar det som att han får rätt i det.
Resultaten från den undersökning som gjordes i maj visar nämligen att kompetensbristen ökar igen. Nu uppger så många som 62 procent av de statliga arbetsgivarna att de upplever en brist på lämpliga sökande. Efter ett kortvarigt positivt trendbrott ser det återigen dystert ut. Faktum är att kompetensbristen, undantaget tillfälliga nedgångar, har vuxit sedan 2005.
Vad den ihållande negativa trenden beror på kan inte förklaras i en handvändning. Vad som behöver göras är däremot tydligt. De statliga arbetsgivarna med Arbetsgivarverket i spetsen behöver stärka statens attraktivitet som arbetsgivare. Det har vi i Fackförbundet ST påpekat många gånger tidigare, exempelvis inför förra årets avtalsrörelse. Det framhåller också regeringen i höstbudgeten (Utgiftsområde 2, sida 58). Arbetsgivarverket då? De håller med. Alla är med på tåget alltså. Då kan vi förvänta oss att den negativa trenden som varat i snart tjugo år inom kort kommer vända. Eller?
Jag tror det inte förrän jag ser det. Dessvärre finns det åtminstone en central faktor som talar mot. Pengar. Eller snarare frånvaron av pengar. Ett stort problem kopplat till myndigheternas kompetensförsörjning är att deras förvaltningsanslag urholkas år efter år. Utvecklingen av förvaltningsanslaget, som ska täcka bland annat personalkostnader, hänger inte med. Uppdragen blir större och fler, samtidigt som medlen myndigheterna får för att utföra uppdragen inte utvecklas i samma takt.
Det här beror bland annat på det generella produktivitetsavdraget. Produktivitetsavdraget görs årligen på förvaltningsanslagen och syftar till att uppnå generella effektiviseringar på myndigheterna. Problemet är att det i praktiken blir ett besparingskrav. Ett återkommande sådant, som inte tar hänsyn till om det finns möjlighet att göra besparingar eller ej. Det rimmar inte väl med att de faktiska förhållandena ofta är de motsatta. Det vill säga att mer pengar behövs eftersom myndigheternas uppdrag tenderar att växa med tiden.
De generella effektiviseringar som tvingas fram när förvaltningsanslagen urholkas innebär istället att färre tvingas göra mer. Myndigheterna har helt enkelt inte råd att hålla sig med den personalstyrka som krävs för att utföra uppdraget. Eftersom detta sker år efter år leder det till att arbetsmiljön blir allt mer pressad på myndigheterna. Det är förståeligt nog svårt att höja, eller ens bibehålla, attraktiviteten som arbetsgivare med de förutsättningarna.
Det här upplägget är något vi i Fackförbundet ST har varit starkt kritiska mot under en längre tid, något vi påpekade för regeringen senast i samband med att höstbudgeten släpptes. Vi är inte heller ensamma. Även Arbetsgivarverket ifrågasätter mekanismen. De har höjt varningsflagg för att myndigheterna inte kommer kunna utföra sina uppdrag i takt med att ekonomin blir allt mer pressad.
Om de statliga myndigheterna ska kunna utföra sina viktiga uppdrag även i framtiden behöver något göras. Statens attraktivitetskraft behöver höjas, nya medarbetare måste lockas till sektorn och befintliga anställda måste vilja stanna kvar. Här spelar såklart myndigheterna själva huvudrollen. Det är de som i praktiken kan genomföra förändringar som gör deras tjänster mer attraktiva.
För att lyckas med det behöver dock myndigheterna rätt förutsättningar. Det är tydligt att de inte har det idag. Vad återstår? Tja, att regeringen vaknar upp och inser att de inte kan ställa fler och högre krav utan att också ge tillräckliga medel. Den ekvationen går inte ihop. Produktivitetsavdraget är en del i uträkningen som de behöver skruva på för att lösa ut ekvationen. Det skulle göra såväl Arbetsgivarverket, myndigheterna liksom fackförbunden och våra medlemmar glada. För att inte tala om medborgarna. De är de riktiga vinnarna när förvaltningen ges rätt förutsättningar och därmed fungerar som den ska.
Björn Hallberg, utredare Fackförbundet ST
Publicerad: 2021-10-07
Blogg Pandemin släpper sakta sitt grepp om Sverige. I takt med att landet öppnas upp snurrar hjulen i samhällsmaskineriet allt snabbare. Framtiden är ljus. Förutom för de statliga arbetsgivarna.
Pandemin har mestadels medfört elände, men vissa positiva bieffekter har också skymtats. Till exempel en påskyndad digitalisering och utökade möjligheter till distansarbete. De statliga arbetsgivarna har också dragit vissa fördelar. Exempelvis har allt fler unga fått upp ögonen för samhällsbärande yrken. Dessutom hade statliga arbetsgivare enklare att hitta rätt kompetens under krisen. Det visade Kompetensbarometern för hösten 2020, som görs av Konjunkturinstitutet på uppdrag av Arbetsgivarverket.
Förklaringen till detta var enligt Arbetsgivarverkets chefsekonom Roger Vilhelmsson enkel. Han hänvisade till att historiskt har försämringar på arbetsmarknaden tenderat att underlätta den statliga kompetensförsörjningen. När hjulen nu börjat snurra verkar det som att han får rätt i det.
Resultaten från den undersökning som gjordes i maj visar nämligen att kompetensbristen ökar igen. Nu uppger så många som 62 procent av de statliga arbetsgivarna att de upplever en brist på lämpliga sökande. Efter ett kortvarigt positivt trendbrott ser det återigen dystert ut. Faktum är att kompetensbristen, undantaget tillfälliga nedgångar, har vuxit sedan 2005.
Vad den ihållande negativa trenden beror på kan inte förklaras i en handvändning. Vad som behöver göras är däremot tydligt. De statliga arbetsgivarna med Arbetsgivarverket i spetsen behöver stärka statens attraktivitet som arbetsgivare. Det har vi i Fackförbundet ST påpekat många gånger tidigare, exempelvis inför förra årets avtalsrörelse. Det framhåller också regeringen i höstbudgeten (Utgiftsområde 2, sida 58). Arbetsgivarverket då? De håller med. Alla är med på tåget alltså. Då kan vi förvänta oss att den negativa trenden som varat i snart tjugo år inom kort kommer vända. Eller?
Jag tror det inte förrän jag ser det. Dessvärre finns det åtminstone en central faktor som talar mot. Pengar. Eller snarare frånvaron av pengar. Ett stort problem kopplat till myndigheternas kompetensförsörjning är att deras förvaltningsanslag urholkas år efter år. Utvecklingen av förvaltningsanslaget, som ska täcka bland annat personalkostnader, hänger inte med. Uppdragen blir större och fler, samtidigt som medlen myndigheterna får för att utföra uppdragen inte utvecklas i samma takt.
Det här beror bland annat på det generella produktivitetsavdraget. Produktivitetsavdraget görs årligen på förvaltningsanslagen och syftar till att uppnå generella effektiviseringar på myndigheterna. Problemet är att det i praktiken blir ett besparingskrav. Ett återkommande sådant, som inte tar hänsyn till om det finns möjlighet att göra besparingar eller ej. Det rimmar inte väl med att de faktiska förhållandena ofta är de motsatta. Det vill säga att mer pengar behövs eftersom myndigheternas uppdrag tenderar att växa med tiden.
De generella effektiviseringar som tvingas fram när förvaltningsanslagen urholkas innebär istället att färre tvingas göra mer. Myndigheterna har helt enkelt inte råd att hålla sig med den personalstyrka som krävs för att utföra uppdraget. Eftersom detta sker år efter år leder det till att arbetsmiljön blir allt mer pressad på myndigheterna. Det är förståeligt nog svårt att höja, eller ens bibehålla, attraktiviteten som arbetsgivare med de förutsättningarna.
Det här upplägget är något vi i Fackförbundet ST har varit starkt kritiska mot under en längre tid, något vi påpekade för regeringen senast i samband med att höstbudgeten släpptes. Vi är inte heller ensamma. Även Arbetsgivarverket ifrågasätter mekanismen. De har höjt varningsflagg för att myndigheterna inte kommer kunna utföra sina uppdrag i takt med att ekonomin blir allt mer pressad.
Om de statliga myndigheterna ska kunna utföra sina viktiga uppdrag även i framtiden behöver något göras. Statens attraktivitetskraft behöver höjas, nya medarbetare måste lockas till sektorn och befintliga anställda måste vilja stanna kvar. Här spelar såklart myndigheterna själva huvudrollen. Det är de som i praktiken kan genomföra förändringar som gör deras tjänster mer attraktiva.
För att lyckas med det behöver dock myndigheterna rätt förutsättningar. Det är tydligt att de inte har det idag. Vad återstår? Tja, att regeringen vaknar upp och inser att de inte kan ställa fler och högre krav utan att också ge tillräckliga medel. Den ekvationen går inte ihop. Produktivitetsavdraget är en del i uträkningen som de behöver skruva på för att lösa ut ekvationen. Det skulle göra såväl Arbetsgivarverket, myndigheterna liksom fackförbunden och våra medlemmar glada. För att inte tala om medborgarna. De är de riktiga vinnarna när förvaltningen ges rätt förutsättningar och därmed fungerar som den ska.
Björn Hallberg, utredare Fackförbundet ST