Diskrimineringslagen 

Diskrimineringslagen finns till för att skydda dig från att bli negativt särbehandlad på grund av den du är eller hur du identifierar dig. Den innehåller också krav på att arbetsgivaren ska arbeta förebyggande för att förhindra att diskriminering uppstår i arbetslivet. 

Till diskrimineringsgrunderna räknas kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.  

Vem skyddas av lagen? 

Du som är anställd eller praktikant skyddas av lagen och får alltså inte diskrimineras av arbetsgivaren. Även den som gör en förfrågan om eller söker arbete eller praktik och som står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft är inkluderad.  

Till skillnad från flera andra lagar som kan förhandlas kring med särskilda avtal är den här lagen tvingande, den går alltså inte att förhandla bort. Oavsett om du är medlem i facket eller inte är du skyddad av lagen. ST kommer alltid arbeta för att motverka diskriminering för alla anställda på arbetsplatsen när det gäller exempelvis förebyggande åtgärder mot sexuella trakasserier eller arbetet med lönekartläggning. För att få enskilt stöd behöver du dock vara medlem. 

Aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering 

Fackets roll är att bevaka att arbetsgivaren arbetar förebyggande med aktiva åtgärder, samverka i arbetet och att hjälpa dig som medlem om du skulle bli utsatt för diskriminering. Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta med aktiva åtgärder. 

Det är din arbetsgivares ansvar att se till att det förebyggande arbetet blir gjort tillsammans med facket. Om ni är mer än 25 anställda ska det dokumenteras. Varje år ska arbetsgivaren exempelvis göra en lönekartläggning för att upptäcka, åtgärda och förhindra oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Arbetsgivaren är också skyldig att ta fram riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier och sexuella trakasserier. Du och dina medarbetare ska veta vad som gäller och vem ni ska vända er till om någon blir utsatt. 

Olika sätt att diskriminera 

Diskriminering kan utföras av både chefer och kollegor och det finns olika typer av diskriminering. Vi brukar skilja på direkt diskriminering, där någon blir sämre behandlad än någon annan i en jämförbar situation och indirekt diskriminering, där det kan handla om regler som verkar neutrala men blir missgynnande för den som inte följer normen. Det kan till exempel handla om regler om att kvinnor och män ska klä sig på särskilda sätt inom ett visst yrke. 

Bristande tillgänglighet är en annan diskrimineringsform som kan handla om att arbetsgivaren inte anpassat gemensamma miljöer till alla arbetstagares behov, exempelvis att det finns trappor eller höga trösklar som inte går att ta sig över med rullstol. Det är också förbjudet att instruera någon annan att diskriminera, exempelvis om chefen ber HR-avdelningen sortera bort alla med en viss bakgrund. 

Trakasserier är en diskrimineringsform som går ut på att kränka någons värdighet med nedsättande skämt, anspelningar, ovälkommen fysisk kontakt med mer. Om de är av sexuell karaktär räknas det som sexuella trakasserier. Om trakasserierna inte kan kopplas till en diskrimineringsgrund kan det ändå vara kränkande särbehandling och gå under arbetsmiljölagen.  

Vad händer om jag blir diskriminerad? 

Om du tror att du blivit utsatt för diskriminering kan du ha rätt till diskrimineringsersättning. Börja med att kontakta ditt lokala fack. Är du med i facket och vill att ditt fack ska driva ditt ärende kommer facket börja med att göra en bedömning om det som hänt dig ingår under paraplyet som utgör diskrimineringslagen, alltså om det faller inom någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Om det gör det kommer facket att driva frågan vidare. Du kan även kontakta DO om facket inte kan driva frågan vidare eftersom de också har möjlighet att driva diskrimineringsärenden i domstol. Läs mer om hur det går till att lämna in en anmälan, tips eller klagomål till DO.

Att driva ett diskrimineringsärende kan vara tufft för den som utsatts eftersom ord ofta står mot ord. Om facket kan visa att de tror att det förekommit diskriminering ligger dock bevisbördan hos arbetsgivaren, inte hos den som diskriminerats.