Lika lön för lika och likvärdigt arbete, oavsett kön, borde vara en självklarhet. Men så ser det inte alltid ut i praktiken. Ett första steg mot jämställda löner är att undersöka hur det faktiskt ser ut på arbetsplatsen. Det kallas lönekartläggning, och innebär att löner och löneprinciper undersöks ur ett jämställdhetsperspektiv.
Enligt diskrimineringslagens tredje kapitel om aktiva åtgärder ska alla arbetsgivare genomföra en årlig lönekartläggning. Lönekartläggningen ska ske i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader.
Lönekartläggningen ska alltså omfatta både en genomgång av lönesystemet och lönerna. När lönerna jämförs ska skillnader mellan könen undersökas både när det gäller lika arbete (samma befattning) och likvärdigt arbete. Kanske är det så att kvinnodominerade yrken är sämre avlönade än andra yrken med samma svårighetsgrad och arbetsförhållanden?
För att bedöma om arbeten är likvärdiga behöver arbetsgivaren värdera kraven i berörda arbeten, med utgångspunkt i arbetsuppgifter och arbetsförhållanden. Bedömningen ska ske utifrån de krav som finns i arbetet – inte utifrån individerna som utför arbetet. Vanligtvis använder man sig av ett klassificerings- eller arbetsvärderingssystem för att göra bedömningen.
En arbetsgivare med tio eller fler anställda ska skriftligen dokumentera arbetet med lönekartläggningen. Arbetsgivaren ska samverka med fackliga organisationer i alla steg i lönekartläggningsarbetet.
Om löneskillnader inte kan förklaras av sakliga skäl - så kallade osakliga löneskillnader - så måste arbetsgivaren vidta åtgärder. Lönejusteringar ska genomföras så snart som möjligt, men kan delas upp på högts tre år om det rör stora belopp. Det är viktigt att det sätts upp en tidsplan.