Vad är diskriminering?

Vad säger lagen?

I diskrimineringslagen kan vi läsa att när någon behandlas orättvist (missgynnas) eller kränks och det har att göra med någon av de sju diskrimineringsgrunderna så är det diskriminering.  

De sju diskrimineringsgrunderna

• kön 
• könsöverskridande identitet eller uttryck 
• etnisk tillhörighet 
• religion eller annan trosuppfattning 
• funktionsnedsättning 
• sexuell läggning 
• ålder

Vad är inte diskriminering?

Det som inte faller under grunderna ovan utgör inte diskriminering enligt lagen. Om din chef till exempel säger att hon tycker att du är tråkig och inte har någon klädsmak så faller det inte under diskriminering, men det är taskig grej att säga och fel av din chef att säga så. 

När räknas det som diskriminering?

På jobbet kan du bli diskriminerad av en chef eller en kollega och diskrimineringen kan vara direkt eller indirekt. Bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera är alla former av diskriminering. Om en händelse klassas som diskriminering beror på den enskilda situationen.

Här följer några exempel på sånt som kan vara diskriminering: 

• En arbetsgivare uppfattar att en arbetssökande har ett utländskt klingande namn och väljer därför att inte kalla hen till intervju. Diskrimineringsgrund: etnisk tillhörighet 
• En arbetsgivare avbryter en provanställning när den anställda berättar att hon är gravid. Diskrimineringsgrund: kön 
• En arbetsgivare anpassar inte arbetet efter att du berättat att du har en diagnos exempelvis dyslexi. Diskrimineringsgrund: funktionsnedsättning 
• En arbetsgivare tafsar eller kastar närgångna blickar på en anställd. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar. Sexuella trakasserier

Om trakasserier

Det är den som blir utsatt för trakasserier som avgör vad som är oönskat eller kränkande. Enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att den som blir eller har blivit trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. I vissa situationer kan kränkningen vara så tydlig att inga påpekande krävs från den som känner sig trakasserad.  

Arbetsgivaren har en skyldighet att utreda, agera och vidta åtgärder så att trakasserierna upphör. Utredningsskyldigheten kickar igång direkt när du talat om att du blivit utsatt. Du har rätt att bli tagen på allvar och få stöd från arbetsgivaren. Vilka åtgärder arbetsgivaren vidtar beror på hur allvarlig händelsen är. Sexuella trakasserier kan leda till avsked av den som trakasserar. 

Din chef får inte be dig att diskriminera

Det finns någonting som heter "Instruktioner att diskriminera" och det är till exempel när någon ger en order eller instruerar någon som är i beroendeställning, till exempel en anställd, att diskriminera någon annan.

Instruktionen kan till exempel vara att: 

• enbart arbetssökande med svenska namn ska intervjuas 
• instruktion till närmaste chef att frånta arbetsuppgifter som den anställde tycker är spännande  

Den som tar upp diskriminering på en arbetsplats får inte straffas

Den som vill prata om eller anmäla diskriminering ska kunna göra det utan att behöva oroa sig för negativa konsekvenser. Därför innehåller diskrimineringslagen ett så kallat repressalieförbud, som skyddar den som påtalat eller anmält diskriminering från att bli bestraffad.  

Repressalieförbudet innebär att arbetsgivaren inte får bestraffa genom att till exempel:  

• ge den anställda en orimlig arbetsbörda 
• ta ifrån den anställda sina arbetsuppgifter 
• ta ifrån den anställda en utlovad förmån 
• tilldela den anställda sysslor som inte motsvarar kompetensnivån  
• behandla den anställda hotfullt eller kränkande.