Vad är tystnadskultur?

Tystnadskultur kan uppstå i alla typer av sammanhang, från kompisgäng till stora företag. Oavsett var kan en sådan kultur verka hämmande på kreativitet och initiativförmåga och vara direkt skadlig för enskilda människor. Inom staten finns det ytterligare en negativ dimension – tystnadskultur på myndigheter kan motverka demokratisk insyn och kontroll. 

Hur uppstår tystnadskultur?

Det finns sällan en enda tydlig orsak. Dessutom växer oftast en tystnadskultur fram långsamt, vilket gör det svårt att – i det enskilda fallet – se exakt vad som har gått fel. Men generellt sett finns det några faktorer som är värda att hålla under uppsikt. 

• Organisatoriska förutsättningar. Riskfaktorer kan exempelvis vara strikta hierarkier, stort fokus på produktion och svag feedbackkultur. På statliga arbetsplatser kan det vara ett problem att chefer som hämtas ”utifrån” inte har tillräcklig kunskap om de särskilda kraven på insyn och öppenhet. 
• Stark kåranda och arbetsgivarlojalitet. Sammanhållning är förstås bra, men inte om den övergår i ett vi-mot-dem-tänkande – där intern kritik tolkas som svek. Därför är det inte oproblematiskt att svenska myndigheter satsar allt mer på att profilera sig (med en positiv identitet). Det kan uppstå en kultur där medarbetarna vill skydda ”varumärket” och blir mer lojala mot myndigheten än medborgarna. 
• Hög arbetsbelastning. När verksamheter blir pressade finns det mindre utrymme för konstruktiv dialog och den som uppmärksammar problem kan upplevas som jobbig. Stora team och mycket administration innebär dessutom att cheferna får sämre förutsättningar att utveckla sitt ledarskap och arbeta proaktivt. Inom staten har arbetsbelastningen ökat under lång tid, vilket skapar särskilda risker. Inom staten ska arbetet inte bara utföras, det ska också utföras på rätt sätt. 
• Politiskt känslig verksamhet. De som jobbar inom omdebatterade områden, exempelvis migration, miljö eller rättsväsende, kan censurera sig själva för att undvika att sätta sig – eller sin grupp – i strålkastarljuset. 

Hur märker jag av en tystnadskultur? 

En tystnadskultur kan manifestera sig på många sätt och på olika plan. Den som märker av den har ofta ”bara” en känsla av att något inte stämmer. En tystnadskultur signaleras vanligen på ett subtilt sätt, som plötsligt tystnad eller sarkastiska skämt. Men det förekommer också att personer som försöker bryta mot tystnadskulturen blir aktivt motarbetade. I Fackförbundet STs rapport Tyst stat finns många vittnesmål om sådant som utfrysning, försämrad löneutveckling och omplacering. Problemet är att det är väldigt svårt att bevisa sambanden. 

Vilka följder kan tystnadskultur få? 

När vissa ämnen inte går att ta upp kan verksamheten stagnera – medarbetarna fortsätter att göra saker som de alltid har gjorts. Det kan i sin tur försämra både effektiviteten och kvaliteten i produktionen. Dessutom är det ett arbetsmiljöproblem, då många far illa av att känna sig tystade och rädda.

Inom staten kan tystnadskultur få extra långtgående konsekvenser. När förvaltningen ska genomföra demokratiska beslut måste det gå att granska detta arbete. Journalister kan omöjligen bevaka allt som pågår, därför är det viktigt att medarbetarna själva reagerar på felaktigheter. Tyvärr finns det gott om myndighetsskandaler som visar varför det behövs statligt anställda som vågar säga ifrån. 

Läs mer: Tystnadskulturen inom polisen har accepterats för länge

Vad kan jag göra för att bemöta tystnadskulturen? 

Det är svårt att ge ett generellt svar, eftersom det beror mycket på situationen och sammanhanget. Men kom ihåg att du som statligt anställd har du stor yttrandefrihet – till skillnad från i näringslivet har du i normalfallet rätt att kritisera din arbetsgivare offentligt. Du kan också vända dig till medier om du upptäcker fel och brister i verksamheten.

Det är viktigt att tystnadskulturer uppmärksammas och motarbetas. Behöver du råd eller stöd, tveka inte att vända dig till ditt fackförbund.