På grund av statens viktiga roll i samhället är det avgörande att undvika korruption, inklusive ”vänskapskorruption”. Att anställa på sakliga grunder ska hindra beslutsfattare från att ge jobb till släktingar, kompisar eller affärspartners – och även motverka diskriminering.
Med förtjänst ”avses den vana som har förvärvats”, vilket i praktiken kan översättas med antalet anställningsår. Detta spelar egentligen bara roll om två sökanden till ett jobb bedöms ha samma nivå av skicklighet – då blir förtjänsten utslagsgivande.
Skicklighet är alltså den viktigaste anställningsgrunden och handlar om sådant som utbildning, tidigare erfarenheter och personliga egenskaper. Bedömningen av personliga egenskaper, exempelvis samarbetsförmåga och ledaregenskaper, ger visst utrymme för subjektivitet, men ska bygga på såväl intervjuer som referenser.
Statliga jobb ska i normalfallet utannonseras öppet så att alla har möjlighet att söka. När anställningen sedan har tillsats ska det också tillkännages vem som har fått jobbet och när. Om någon jobbsökare anser sig ha blivit bortvald på osakliga grunder kan hen då överklaga beslutet om anställning.* Det är dock ovanligt att överklaganden går igenom, för anställningsärenden på myndigheter brukar siffran ligga runt 2 procent.
Det finns en möjlighet för statliga arbetsgivare att delvis bortse från förtjänst och skicklighet – med hänvisning till vissa sysselsättnings- eller jämställdhetspolitiska mål. De bestämmelserna är dock både snåriga och ifrågasatta och används därför mycket sällan. I praktiken är det med andra ord nästan alltid förtjänst och skicklighet som gäller.
* Överklagan görs hos arbetsgivaren som sedan skickar ärendet till Statens överklagandenämnd eller, i fråga om högskolor och universitet, Överklagandenämnden för högskolan.