Just nu pågår det diskussioner på arbetsplatserna runt om i landet om hur många dagar en får jobba på distans. I alla fall på de platser där anställda under pandemin kunnat utföra sitt arbete just på distans. Det verkar som om samtalet främst handlar om geografi snarare än innehåll i arbetet. Det vore bättre att tala om vad som görs på jobbet istället för att stirra sig blind på antalet dagar medarbetare befinner sig på kontoret. Det vill säga att utgångspunkten bör vara arbetsuppgiftens beskaffenhet och vilka förutsättningar som krävs för att jobbet ska göras på bästa sätt. Som ett exempel görs troligen analyser och rapportskrivande allra bäst i avskildhet och då är inte kontoret med kollegor, dofter och plötsliga ljud den bästa miljön. Det finns säkert arbetsuppgifter som passar i kontorslandskap men kanske ska kontoret främst användas för sociala interaktioner – i alla fall fram tills dess att vi utvecklat nya virtuella mötesformer med hjälp av digitala verktyg.

Det har redan gjorts flera undersökningar (exempelvis “Vad ska vi ha kontoret till?) om vad anställda tycker om distansarbete, hur de trivts, vad de kunnat utföra och vad de kanske saknat under den långvariga pandemin. Många anställda ger uttryck för att de har saknat kollegorna samtidigt har de kunnat arbeta mera koncentrerat och effektivt. Här finns med andra ord utrymme för avvägningar. Vad är viktigast?

Helt säkert har distansjobbarna upplevt ett större inflytande över när de arbetat och hur de lagt upp arbetsdagen. Den egna kontrollen över jobbet har utan tvekan vuxit för de stora flertalet. Makten över arbetets innehåll har med andra ord ökat för den anställda medan många chefer nog upplevt att den minskat för dem, eller i alla fall varit svårare att utöva. Kommer vi nu att se en återgång till tiden innan pandemin?

Jag tror inte att vi kan bortse från vilken betydelse maktaspekten kommer att ha för utgången. För ju fler som arbetar på distans desto lägre grad av fysisk kontroll för arbetsgivarna. Särskilt om inte sättet att leda på förändras. Kanske är det så att den allra största utmaningen kommer att vara just för cheferna. De anställda har ju haft relativt lång tid på sig att i lugn och ro utvecklats sitt självledarskap. Och de har visat sig mogna att ta det ansvaret.

Oavsett hur viktig frågan om makten över jobbet blir kommer människor att vilja mötas. Men hur dessa möten kommer att se ut beror i hög grad på hur villiga vi är att pröva nya vägar. Det finns många frågor som varje arbetsplats behöver ställa sig; hur ser vi på arbete, hur motiveras vi och vad ska det framtida ledarskapet präglas av? Vad ska vi spara från det gamla arbetslivet? Och vad kan vi vinna om vi fortsätter att utveckla de digitala verktygen så att de används för att på djupet förändra vårt sätt att arbeta? Att besvara dessa frågor – om det görs seriöst – kommer att ta tid. Så istället för att snabbt bestämma hur många dagar anställda får lov att arbeta på distans, börja med att vrida och vända på alla förgivettagna sanningar kring arbete, motivation, kreativitet och ledarskap. Testa era lösningar och efter en tid utvärdera dem. Och sen är det bara att börja om igen.

Inger Ehn-Knobblock, utredare Fackförbundet ST

Just nu pågår det diskussioner på arbetsplatserna runt om i landet om hur många dagar en får jobba på distans. I alla fall på de platser där anställda under pandemin kunnat utföra sitt arbete just på distans. Det verkar som om samtalet främst handlar om geografi snarare än innehåll i arbetet. Det vore bättre att tala om vad som görs på jobbet istället för att stirra sig blind på antalet dagar medarbetare befinner sig på kontoret. Det vill säga att utgångspunkten bör vara arbetsuppgiftens beskaffenhet och vilka förutsättningar som krävs för att jobbet ska göras på bästa sätt. Som ett exempel görs troligen analyser och rapportskrivande allra bäst i avskildhet och då är inte kontoret med kollegor, dofter och plötsliga ljud den bästa miljön. Det finns säkert arbetsuppgifter som passar i kontorslandskap men kanske ska kontoret främst användas för sociala interaktioner – i alla fall fram tills dess att vi utvecklat nya virtuella mötesformer med hjälp av digitala verktyg.

Det har redan gjorts flera undersökningar (exempelvis “Vad ska vi ha kontoret till?) om vad anställda tycker om distansarbete, hur de trivts, vad de kunnat utföra och vad de kanske saknat under den långvariga pandemin. Många anställda ger uttryck för att de har saknat kollegorna samtidigt har de kunnat arbeta mera koncentrerat och effektivt. Här finns med andra ord utrymme för avvägningar. Vad är viktigast?

Helt säkert har distansjobbarna upplevt ett större inflytande över när de arbetat och hur de lagt upp arbetsdagen. Den egna kontrollen över jobbet har utan tvekan vuxit för de stora flertalet. Makten över arbetets innehåll har med andra ord ökat för den anställda medan många chefer nog upplevt att den minskat för dem, eller i alla fall varit svårare att utöva. Kommer vi nu att se en återgång till tiden innan pandemin?

Jag tror inte att vi kan bortse från vilken betydelse maktaspekten kommer att ha för utgången. För ju fler som arbetar på distans desto lägre grad av fysisk kontroll för arbetsgivarna. Särskilt om inte sättet att leda på förändras. Kanske är det så att den allra största utmaningen kommer att vara just för cheferna. De anställda har ju haft relativt lång tid på sig att i lugn och ro utvecklats sitt självledarskap. Och de har visat sig mogna att ta det ansvaret.

Oavsett hur viktig frågan om makten över jobbet blir kommer människor att vilja mötas. Men hur dessa möten kommer att se ut beror i hög grad på hur villiga vi är att pröva nya vägar. Det finns många frågor som varje arbetsplats behöver ställa sig; hur ser vi på arbete, hur motiveras vi och vad ska det framtida ledarskapet präglas av? Vad ska vi spara från det gamla arbetslivet? Och vad kan vi vinna om vi fortsätter att utveckla de digitala verktygen så att de används för att på djupet förändra vårt sätt att arbeta? Att besvara dessa frågor – om det görs seriöst – kommer att ta tid. Så istället för att snabbt bestämma hur många dagar anställda får lov att arbeta på distans, börja med att vrida och vända på alla förgivettagna sanningar kring arbete, motivation, kreativitet och ledarskap. Testa era lösningar och efter en tid utvärdera dem. Och sen är det bara att börja om igen.

Inger Ehn-Knobblock, utredare Fackförbundet ST