— Det finns politiska krafter som beskyller den statliga sektorn för ett stort mått av slöseri. Faktum är att det är tvärtom. Staten har levt på svältkost under flera decennier, och vi ser idag konsekvenserna av det när myndigheter får kritik för att de ger dålig service eller har svårt att hantera kriser, säger Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST

Produktivitetsavdraget är en mekanism som infördes i statens budgetarbete 1994 och som innebär att varje år minskas statens lönekostnader jämfört med index för att skapa ett omvandlingstryck mot högre produktivitet. Som referenspunkt används produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn.

Men att använda produktivitetsökningen i privat sektor som utgångspunkt för statlig verksamhet är problematiskt. Ett grundläggande problem är att privata vinstdrivande företag och offentlig verksamhet skiljer sig åt i både uppdrag och förutsättningar. Effektiviseringar som kan anses rimliga och rationella i privat sektor kan vara varken önskvärda eller möjliga för staten som i grunden har att ta hänsyn inte bara till effektivitet utan också till rättssäkerhet, öppenhet och hela det demokratiska grunduppdraget.

I rapporten ”Urholkad stat” visar ST att produktivitetsavdraget har lett till en gradvis urholkning av myndigheternas löneanslag sedan 1994. Om avdraget aldrig hade införts hade anslagen för lönekostnader i staten varit 44 procent högre 2021, det motsvarar ca 62 miljarder kronor. Det har inte påverkat lönenivåerna utan troligen antalet sysselsatta i staten, vilket indikerar att tiotusentals jobb i den svenska statsförvaltningen gått förlorade. Inom många statliga verksamhetsområden vittnar anställda idag om ökad stress, och allt sämre förutsättningar att bedriva verksamhet av hög kvalitet.

Fackförbundet ST anser att kraven på statens verksamhet gör att produktivitetsavdraget riskerar att bli ett hinder för en myndighet att utföra sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt.

 — Vi menar att det är olyckligt att tro att generella besparingar automatiskt leder till högre effektivitet. Det leder till att fokus blir att spara pengar, inte att förbättra verksamheten i sig., säger Britta Lejon.

Slutsatserna i rapporten ”Urholkad stat” går därmed i motsatt riktning från Riksrevisionen, som nyligen gjorde en granskning av hur produktivitetsavdraget fungerar. Slutsatsen där blev att avdraget i stora drag fungerar väl.

 — En märklig slutsats, dels för att flera myndigheter faktiskt framhåller att avdraget är ett problem, men också för att Riksrevisionen främst tittade på effekterna på kort tid och hävdade att avdraget bara har lett till en besparing på ca en miljard om året. I verkligheten är det den ackumulerade effekten som är intressant och då landar man i de betydligt högre belopp som vi skriver om i vår rapport, säger Britta Lejon.

Fackförbundet ST vill därför se att produktivitetsavdraget avskaffas och att effektivisering och utveckling istället sker utifrån varje myndighets specifika förutsättningar.

— Det finns politiska krafter som beskyller den statliga sektorn för ett stort mått av slöseri. Faktum är att det är tvärtom. Staten har levt på svältkost under flera decennier, och vi ser idag konsekvenserna av det när myndigheter får kritik för att de ger dålig service eller har svårt att hantera kriser, säger Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST

Produktivitetsavdraget är en mekanism som infördes i statens budgetarbete 1994 och som innebär att varje år minskas statens lönekostnader jämfört med index för att skapa ett omvandlingstryck mot högre produktivitet. Som referenspunkt används produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn.

Men att använda produktivitetsökningen i privat sektor som utgångspunkt för statlig verksamhet är problematiskt. Ett grundläggande problem är att privata vinstdrivande företag och offentlig verksamhet skiljer sig åt i både uppdrag och förutsättningar. Effektiviseringar som kan anses rimliga och rationella i privat sektor kan vara varken önskvärda eller möjliga för staten som i grunden har att ta hänsyn inte bara till effektivitet utan också till rättssäkerhet, öppenhet och hela det demokratiska grunduppdraget.

I rapporten ”Urholkad stat” visar ST att produktivitetsavdraget har lett till en gradvis urholkning av myndigheternas löneanslag sedan 1994. Om avdraget aldrig hade införts hade anslagen för lönekostnader i staten varit 44 procent högre 2021, det motsvarar ca 62 miljarder kronor. Det har inte påverkat lönenivåerna utan troligen antalet sysselsatta i staten, vilket indikerar att tiotusentals jobb i den svenska statsförvaltningen gått förlorade. Inom många statliga verksamhetsområden vittnar anställda idag om ökad stress, och allt sämre förutsättningar att bedriva verksamhet av hög kvalitet.

Fackförbundet ST anser att kraven på statens verksamhet gör att produktivitetsavdraget riskerar att bli ett hinder för en myndighet att utföra sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt.

 — Vi menar att det är olyckligt att tro att generella besparingar automatiskt leder till högre effektivitet. Det leder till att fokus blir att spara pengar, inte att förbättra verksamheten i sig., säger Britta Lejon.

Slutsatserna i rapporten ”Urholkad stat” går därmed i motsatt riktning från Riksrevisionen, som nyligen gjorde en granskning av hur produktivitetsavdraget fungerar. Slutsatsen där blev att avdraget i stora drag fungerar väl.

 — En märklig slutsats, dels för att flera myndigheter faktiskt framhåller att avdraget är ett problem, men också för att Riksrevisionen främst tittade på effekterna på kort tid och hävdade att avdraget bara har lett till en besparing på ca en miljard om året. I verkligheten är det den ackumulerade effekten som är intressant och då landar man i de betydligt högre belopp som vi skriver om i vår rapport, säger Britta Lejon.

Fackförbundet ST vill därför se att produktivitetsavdraget avskaffas och att effektivisering och utveckling istället sker utifrån varje myndighets specifika förutsättningar.