Regeringen verkar strunta i våra museer

TV-programmet Historien om Sverige har gett historieintresset ett uppsving och på museum runtom i landet har nya utställningar öppnat. Vetgiriga sjuåringar får lära sig mer om allt från Gustav Vasa till vad man åt och drack förr i tiden. Men, hur länge kommer det vara självklart för en familj eller skolklass att få uppleva historiska äventyr tack vare kunnig museipersonal och utställningar av hög kvalitet? 

Fackförbunden ST och DIK:s medlemmar larmar om en ohållbar situation – men regeringen låter bara kulturministern sätta plåster på djupa sår med långt större behov av omvårdnad.  

Kära kulturminister, läget är ohållbart och akut

Många svenska museer kämpar med höga lokalkostnader, stora renoveringsskulder och allt för lite resurser för att kunna ta hand om och digitalisera samlingarna. Det kanske mest talande exemplet är Naturhistoriska riksmuseet som fått hålla stängt i nio månader, efter att 300 kilo takputs ramlat ned inomhus. Det är bra att regeringen skjutit till pengar så att museet klarar sig under 2024, men det löser inte grundproblemet – vare sig för dem eller alla andra eftersatta museer. 

Det är dessutom inte bara byggnaderna som går sönder. Våra medlemmar i ST och DIK som jobbar inom museisektorn vittnar om otrygga anställningar, hög arbetsbelastning och låg lön. Många är på väg att lämna yrket på grund av den ohållbara situationen. Vi ser redan nu att nyckelkompetenser riskerar att försvinna.

Det här är resultatet av en sedan länge underfinansierad kultursektor präglad av kortsiktiga projektstöd och statsbidrag som urholkas av inflation. De senaste kulturbudgetarna har dessutom varit historiskt låga.

Det räcker inte med enskilda punktinsatser för att lösa museisektorns djupgående problem. Det krävs rejäla satsningar – både akut och långsiktigt. 

Vi kräver:

1. En ny hyresmodell för statliga museer 

Upplägget att statliga kulturinstitutioner ska hyra sina lokaler från en annan myndighet, Statens fastighetsverk (SFV), har skapat en dålig kvasimarknad där museerna och SFV inte är synkade. Till och med regeringen har erkänt att de så kallade kostnadshyrorna inte fungerar, och i september lovade kulturministern en ny modell. Sedan dess har det varit tyst. Vi anser att en myndighet ska få ett helhetsansvar för förvaltning av kulturfastigheterna och därmed även för kostnaderna. 

2. Akuta resurser för att säkra byggnader och samlingar 

I vårens ändringsbudget fick Naturhistoriska riksmuseet ett tillskott för att hantera sin akuta situation. När regeringen om några månader presenterar budgeten för 2025 behöver fler kulturinstitutioner få utökade resurser för att säkra sina byggnader, samlingar och forskningsverksamhet. 

3. Långsiktig finansiering av hela museisektorn

Ett tydligt exempel på att situationen är ohållbar är Statens historiska museer, vars finansiering inte är kopplad till hur mycket arbete de bokstavligen får i sitt knä. Museet är enligt lag skyldigt att ta emot fornfynd, som hittas när nya vägar byggs eller en privatperson gräver i sin trädgård. Men de hinner vare sig hantera inflödet eller digitalisera sina samlingar, en situation som gäller för fler museer. Dessutom saknar många hållbara förvaringslösningar för att kunna bevara samlingarna för framtiden. Detta är viktiga komponenter i uppdraget museerna har att bidra till forskning och kunskapsuppbyggnad - ett uppdrag som också i sig kräver långsiktig finansiering.  

Kulturbudgetarna behöver stärkas på både nationell och lokal nivå och anslagen till Kultursamverkansmodellen utökas. 

Fackförbunden DIK och ST har bett om ett möte med kulturminister Parisa Liljestrand för att få berätta mer om den verklighet som våra medlemmar ute på landets museer möter varje dag. Kulturministern har dock tackat nej. Kära kulturminister, läget är ohållbart och akut. Hur många byggnader, människor och nyfikna historiska äventyr måste gå om intet innan du är beredd att lyssna?

Britta Lejon, Förbundsordförande Fackförbundet ST
Anna Troberg, Förbundsordförande DIK - facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor

Artikeln publicerades först på svd.se.