Kaoset på Arlanda hade kunnat undvikas

01-07-2022 - Om statliga bolaget Swedavia hade drivit säkerhetskontrollen på Arlanda flygplats i egen regi hade det varit lättare att styra och förstärka i ett tidigare skede. Samhällsviktiga funktioner ska inte outsourcas, skriver Britta Lejon och Ida Sjögren.

Arlanda är Sveriges största flygplats med många viktiga internationella förbindelser. Att verksamheten där ska fungera klockrent året om är därför av nationellt intresse. Men idag har många fått uppleva det motsatta. Människor får köa timvis för att kunna passera säkerhetskontrollen, men tyvärr är detta ett symptom på ett allvarligare problem för staten och Sverige. Ett problem som hänger samman med outsorcing samt bristfällig styrning och intresse att vidmakthålla krisberedskap från ägaren (staten). Över tid har vår förmåga, kapacitet, och beredskap att hantera kriser minskat. I ett riktigt allvarligt läge, som kan uppstå fortare än vi tror, så står statsmakten handfallen inför sin tomma verktygslåda. 

Statsmakten måste därför snabbt tänka om och göra rätt. Börja med Swedavia, det statliga bolag som ansvarar för flygplatser. Swedavia har helt eller delvis outsourcat delar av sitt verksamhetsområde till privata aktörer. 

Samhällsviktiga funktioner ska inte outsourcas

Baksidan och bristerna när delar av en samhällsviktig funktion, som skötseln om våra flygplatser, outsourcas ser vi nu tydligt efter pandemin. Om Swedavia hade drivit säkerhetskontrollen i egen regi skulle man lättare kunna styra och förstärka i tidigare skede. Swedavia fick indikationer om köproblem redan under julen 2021 därefter under påsken 2022. Trots detta blev det kaotiska scenerna med långa köer på Arlanda och det beror på att en av de viktigare processerna på en flygplats, säkerhetskontrollen på Arlanda, är outsourcad. Ett statligt bolag borde äga alla processer för att inte vara i händerna på andra bolag när det blir kris. Flygsäkerheten, de andra företagen som är verksamma på Arlanda samt resenärernas rätt till service kräver att det finns någon som har hela ansvaret för driften. Men för det krävs reella förutsättningar och att outsourcade delar tas tillbaka och drivs i egen regi. 

Flygsäkerheten samt resenärernas rätt till service kräver att det finns någon som har hela ansvaret för driften. Men för det krävs reella förutsättningar och att outsourcade delar tas tillbaka och drivs i egen regi.

Under pandemin korttidspermitterades och varslades ett stort antal anställda i Swedavia till följd av en kraftig minskning av flygtrafiken. Ett agerande som ur företagsekonomiska principer verkar rationellt eftersom annars skulle bolaget riskera gå i konkurs, men som ur ett samhällsperspektiv måste problematiseras. Oförmågan att skala upp till sommaren visar att ledningen fokuserat på kortsiktiga ekonomiska intressen, bland annat när de valde att säga upp för mycket operativ personal. I samband med massuppsägningarna gjordes det framför allt en grov underskattning av den kompetens som fanns.  Arbetet på en flygplats innebär att man först genomgår en säkerhetsprövning samt registerkontroll, därefter ska man bland annat kunna hantera den avancerade teknik som finns på landets flygplatser. Det går därför inte att skala upp verksamheten på genom tillfälliga anställningar. Det kräver istället ett långsiktigt och systematiskt arbete med kompetensförsörjningen, och detta borde räknas som en del av Swedavias samhällsuppdrag. 

Bolagisering, konkurrensutsättning och outsourcing av offentlig verksamhet har pågått länge inom staten. År 2010 bolagiserades delar av Luftfartsverkets verksamhet där det statliga bolaget Swedavia AB fick överta ansvaret för driften av det nationella utbudet av flygplatser i Sverige, idag tio stycken. Avsikten var att styra verksamheten mot en kommersiell riktning där konkurrensen skulle sporra en effektivare organisation. Trots att det egentligen inte finns någon inhemsk konkurrens inom området användes detta som ett argument för att genomföra bolagiseringen.  Nu – var tanken – skulle ansvarsfördelningen bli tydliggjord mellan politikens ramar och regelverk, myndigheten LFV:s kontrollfunktion och bolaget Swedavias verksamhet. Det skulle också borga för en effektiv och lönsam flygplatsdrift där målet var att lyfta Arlanda till förstaplatsen över nordiska flygplatser. 

Men den tydliga ansvarsfördelningen lyser med sin frånvaro och i dagens kritiska läge, där svårigheter att styra, kontrollera och leda delar av kärnverksamheten, såsom säkerhetskontrollen, har vi mötts av kaotiska scener när passagerare missat eller riskerat att missa sina flyg. Swedavia skyller på sin underleverantör som i sin tur skyller på handläggningstiderna hos kontrollmyndigheterna. Ägaren staten vågar eller kan inte tydligt deklarera sin inställning. På en fråga från Dagens Nyheter ifall näringsministern tycker att säkerhetskontrollen bör drivas i statlig regi, svarar han: ”Det bestämmer inte jag”. Men om inte han gör det, vem ansvarar då för att svensk flygtrafik fungerar? 

Samhällsansvaret har blivit en andrahandsprioritering

På många områden måste staten vara en garant för nationella intressen, och säkerhetskontrollerna på flygplatserna är ett område där verksamheten inte bara handlar om en smidig passage för resenärer. Det är en viktig del av arbetet mot internationell terrorism, organiserad brottslighet och för flygsäkerheten. Det är ett kärnuppdrag för flygplatsdriften och handlar om god myndighetsutövning. Att Swedavia valt att outsourca denna verksamhet till ett vinstdrivande bolag med osäkra arbetsvillkor visar på hur samhällsansvaret blivit en andrahandsprioritering.  Som ett resultat har både kompetens och manövreringsförmåga försvunnit från det statliga bolaget.     

Det är dags att ifrågasätta idén om när statens verksamhet kan eller bör drivas som företag. 

För företeelser som har ett avgörande nationellt intresse bör staten ha handlingsfrihet och manövreringsförmåga när situationen så kräver.  Om verksamhet ska bedrivas i bolagsform bör det därför tydliggöras att det handlar om bolag med samhällsansvar, där styrning, finansiering och ägarkontroll utformas för samhällets bästa. Inte för att maximera vinsten. 

Med ett sådant tydligt fokus på samhällsuppdraget hade scenerna på Arlanda kunnat undvikas. Då hade också det varit enklare för näringsministern att ge ett rakt svar på frågan om säkerhetskontrollen ska skötas av staten: ”-Det bestämmer regeringen.” 

Britta Lejon
förbundsordförande Fackförbundet ST 

Ida Sjögren
vice ordförande ST inom Swedavia 

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2022-07-01