Avtalsförhandlingarna måste spegla det förändrade arbetslivet

Arbetsmiljöfrågor har aldrig varit viktigare. Vi genomgår ett paradigmskifte, där en konsekvens av coronapandemin är att distansarbete har blivit vardag för många – i synnerhet i statlig sektor. Vi kommer troligen inte att komma tillbaka till jobbet igen i samma utsträckning som förr. Men från Arbetsgivarverket är det tyst.

När coronapandemin slog till uppmanades en stor andel av alla tjänstemän att stanna hemma och sköta jobbet hemifrån. Uppmaningen från Folkhälsomyndigheten hörsammades på de flesta håll, i synnerhet inom den statliga sektorn där möjligheten till distansarbete är stor. Det är ju inget nytt påfund att jobba hemifrån, verktygen har funnits på plats i flera år, men företeelsen har omgärdats av tvivel kring hur väl det egentligen fungerar.

Nu vet vi mer.

Drygt 13 000 medlemmar har svarat i Fackförbundet STs undersökning av hur övergången till distansarbete har upplevts, av dessa jobbar två tredjedelar i större utsträckning hemifrån. Slutsatsen är mycket tydlig – det har faktiskt gått väldigt bra, och långt över förväntan. Vi jobbar mer effektivt, vi mår bättre, och vi känner mindre stress. Hemarbetet har för många inneburit en förbättrad arbetsmiljö med mer lugn och ro. Även cheferna har uppskattat hemarbetet i stor utsträckning, vilket är uppseendeväckande med tanke på att ett av de tyngsta argumenten mot distansarbete tidigare varit att cheferna får det svårare att leda verksamheten och ha kontroll.

På det hela taget har distansarbetet upplevts som en positiv förändring i arbetslivet

Våra medlemmar vill fortsatt ha möjligheten att arbete hemifrån – tre av fyra svarande uppger att de vill fortsatta att arbeta på distans i större utsträckning än tidigare.

Naturligtvis har många upplevt nackdelar med att inte få träffa kollegor, och att det blivit svårare att ha inblick i vad som är på gång på arbetsplatsen. Men på det hela taget har distansarbetet trots allt upplevts som en positiv förändring i arbetslivet.

Det som hänt under dessa månader kan vara det största paradigmskiftet i svenskt arbetsliv på mycket länge. Mycket talar för att vi inte att kommer tillbaka till jobbet igen på samma sätt som före pandemin. Det här tror vi kommer att få effekter på många områden – till exempel att sjukfrånvaron minskar när vi känner oss mindre stressade, och att vi kommer resa mindre såväl i tjänsten som till och från jobbet. Chefernas arbetssätt är kanske det som står inför de allra största förändringarna. Medarbetare behöver stöd och arbetsledning på ett helt annat sätt än tidigare. Även chefer behöver en god arbetsmiljö, rätt verktyg och goda förutsättningar.

Detta gör att arbetsmiljöfrågorna delvis måste få nytt innehåll, och nya regelverk. Vilka krav kan vi ställa på arbetsgivaren när det gäller att utforma våra nya arbetsplatser?

Därför har ST inför avtalsrörelsen flaggat upp för vår motpart på arbetsgivarsidan, Arbetsgivarverket, att vi vill göra en gemensam översyn av reglerna kring distansarbete och att försäkringsskyddet vid arbete hemifrån behöver bli bättre.

Men från Arbetsgivarverket är det tyst. När vi läser deras yrkande om vad de tycker att vi ska förhandla om under avtalsrörelsen så är det som att de senaste årens samhällsförändringar gått spårlöst förbi – och det gäller inte bara pandemin.

Inga av de stora samhällshändelser som engagerat brett, från #Metoo till coronapandemin, avspeglas i Arbetsgivarverkets förhandlingsyrkanden

Sedan vi tecknade centrala avtal senast, 2017, har mycket hänt i vår sektor på arbetsmarknaden: Omlokaliseringar, las-utredningen och en ny säkerhetsklassningslag som satt ljuset på statstjänstemäns anställningstrygghet. I samhället omkring oss har rörelser som #Metoo och Fridays for future engagerat brett. Och coronapandemin har nu både förstärkt betydelsen av arbetsmiljöfrågor och försäkringsfrågor, och bidragit till en stor omvandling av våra arbetssätt.

Inga av dessa stora samhällshändelser avspeglas i Arbetsgivarverkets förhandlingsyrkanden. I stället förs gamla kända ståndpunkter fram, som handlar om att plocka bort ytterligare några av de förmåner som statsanställda har, som medlemmarna uppskattar och som bidrar till en god kompetensförsörjning.

Vi vet att Arbetsgivarverkets ambition – och uppdrag – är att Sverige ska ha en statsförvaltning i världsklass, men vi undrar hur det ska kunna åstadkommas när de inte är lyhörda kring vad som sker i samhället eller hur man ska locka de bästa att arbeta inom staten.

Staten har särskilt goda förutsättningar att bli en förebild på arbetsmarknaden när det gäller just distansarbete, eftersom många statliga arbetsuppgifter lämpar sig tämligen väl för detta. Och statstjänstemännen trivs uppenbarligen med att jobba på distans. Så här finns en reell möjlighet för staten att gå före.

Om det inte vore för att Arbetsgivarverket tittar åt ett helt annat håll.

Britta Lejon, förbundsordförande för ST

Åsa Erba-Stenhammar, förhandlingschef för ST

Artikeln publicerades i Publikt 2020-11-05