Så fungerar tarifflöner för bolagsanställda

Tarifflöner är ett lönesystem som främst används inom yrken där alla har snarlika arbetsuppgifter och begränsade möjligheter att påverka genom individuella prestationer – ofta för att arbetsuppgifterna är starkt styrda eller hårt reglerade. Exempel på yrken där tariffer kan förekomma är lokförare, trafikledare, tågvärdar och lokalvårdare. Löneutvecklingen sker då uteslutande genom erfarenhet, där varje steg i tarifftrappan motsvarar en viss tid i yrket.

Så arbetar Fackförbundet ST för bättre tarifflöner

Tarifftrappans utformning bestäms i lokala förhandlingar mellan ST och arbetsgivaren. Parterna utgår då från frågor som hur svårt arbetet är att lära sig och när man kan betraktas som fullärd. När denna trappa väl är etablerad brukar den inte förändras speciellt mycket. Däremot genomförs lokala förhandlingar om lönerna i de olika trappstegen i samband med avtalsrörelserna.

Fördelen med tariffsystemet är att det är det mest jämlika lönesystem som finns, till exempel existerar inte könsskillnader. Nackdelen är att det kan skapa en känsla av att det inte spelar någon roll hur duktig jag som anställd är. Men en viktig poäng är att den anställde, låt säga i ett ansvarsfullt jobb som lokförare, alltid förväntas framföra tåget på ett bra och säkert sätt – det finns inget som heter halvsäkert eller jättesäkert. Och hen ska dessutom kunna göra det utan att behöva distraheras av tankar på vad kollegan har för lön.

Befattningslöner – ett besläktat system

Ett lönesystem som har stora likheter med tariffer kallas för befattningslöner. Där bestäms lönen utifrån ens yrkeskategori. Några exempel på där befattningslöner kan förekomma är tekniker, elektriker och svetsare. Visserligen ska de anställdas prestationer bedömas utifrån en särskild mall, där olika poäng kan ge olika mycket i lönelyft. Men i praktiken är dessa individuella bedömningar svåra att göra i exempelvis en stor verkstad, vilket leder till att alla med samma befattning får samma löneökning.