Publicerad: 2022-04-12
Fackförbundet STs medlemmar är organiserade i avdelningar. Det är avdelningarna som i första hand genomför förhandlingar och överläggningar med den lokala arbetsgivaren. I de flesta fall motsvarar avdelningarna en myndighet, ett statligt bolag eller en stiftelse.
Det vanligaste är att en avdelning motsvaras av en myndighet som finns över hela Sverige. Till exempel ST inom Arbetsförmedlingen, ST inom Skatteverket, ST inom Försäkringskassan och ST inom Sveriges Domstolar. I denna typ av avdelning finns en central motpart för avdelningsstyrelsen att förhandla med. Styrelsen kan till exempel träffa avtal om löneprinciper och lönefördelning som sedan omsätts i löneförhandlingar på arbetsplatserna.
En annan typ av avdelning är den som består av flera självständiga myndigheter som är av likartad karaktär. Till exempel ST inom universitet och högskolor, ST inom kulturområdet och ST inom Länsstyrelserna. Varje länsstyrelse, universitet, högskola eller statlig kulturinstitution är en självständig myndighet eller stiftelse. Här förs alla förhandlingar lokalt. Avdelningsstyrelsens uppgift är då att vara ett stöd för de lokala förhandlarna.
En tredje typ av avdelning är den som består av flera självständiga bolag, men med en gemensam motpart. Till exempel ST inom Spårtrafiken. Avdelningsstyrelsen förhandlar fram ett branschavtal med motparten Almega. Detta omsätts i sin tur i företagsavtal i förhandlingar på varje bolag. Parterna är då den enskilde arbetsgivaren och det lokala facket.
En fjärde typ av avdelning är där myndigheten endast finns på en eller ett fåtal orter. Till exempel ST inom Kungliga biblioteket, ST inom Läkemedelsverket och ST inom Riksdagen. Här för avdelningsstyrelsen förhandlingar direkt med arbetsgivaren.
Eftersom en avdelning inom ST kan vara uppbyggd på olika sätt är också deras organisation olika. En del avdelningar har sektioner och klubbar, medan andra inte har det.
Publicerad: 2022-04-12
Fackförbundet STs medlemmar är organiserade i avdelningar. Det är avdelningarna som i första hand genomför förhandlingar och överläggningar med den lokala arbetsgivaren. I de flesta fall motsvarar avdelningarna en myndighet, ett statligt bolag eller en stiftelse.
Det vanligaste är att en avdelning motsvaras av en myndighet som finns över hela Sverige. Till exempel ST inom Arbetsförmedlingen, ST inom Skatteverket, ST inom Försäkringskassan och ST inom Sveriges Domstolar. I denna typ av avdelning finns en central motpart för avdelningsstyrelsen att förhandla med. Styrelsen kan till exempel träffa avtal om löneprinciper och lönefördelning som sedan omsätts i löneförhandlingar på arbetsplatserna.
En annan typ av avdelning är den som består av flera självständiga myndigheter som är av likartad karaktär. Till exempel ST inom universitet och högskolor, ST inom kulturområdet och ST inom Länsstyrelserna. Varje länsstyrelse, universitet, högskola eller statlig kulturinstitution är en självständig myndighet eller stiftelse. Här förs alla förhandlingar lokalt. Avdelningsstyrelsens uppgift är då att vara ett stöd för de lokala förhandlarna.
En tredje typ av avdelning är den som består av flera självständiga bolag, men med en gemensam motpart. Till exempel ST inom Spårtrafiken. Avdelningsstyrelsen förhandlar fram ett branschavtal med motparten Almega. Detta omsätts i sin tur i företagsavtal i förhandlingar på varje bolag. Parterna är då den enskilde arbetsgivaren och det lokala facket.
En fjärde typ av avdelning är där myndigheten endast finns på en eller ett fåtal orter. Till exempel ST inom Kungliga biblioteket, ST inom Läkemedelsverket och ST inom Riksdagen. Här för avdelningsstyrelsen förhandlingar direkt med arbetsgivaren.
Eftersom en avdelning inom ST kan vara uppbyggd på olika sätt är också deras organisation olika. En del avdelningar har sektioner och klubbar, medan andra inte har det.