Kris och konsekvens på Migrationsverket

Påståendet om att vi lever i osäkra tider har blivit mer och mer sann. Det ställer högre krav på våra myndigheter. De måste vara på tårna. De behöver hantera snabba omställningar i uppdrag och arbetsbelastning. Dessutom måste detta hanteras på ett sätt som gör att rättssäkerheten inte hotas. Samtidigt ska de anställda ha en dräglig arbetsmiljö och tid för återhämtning.

Migrationsverket ska anställa många nya migrationshandläggare runt om i Sverige, för att möta de nya behov som är en följd av den hemska situationen som råder i Ukraina. Folk flyr och behöver skydd. Det kan vi som land hjälpa till med. Och där står migrationshandläggarna redo och som krockkuddar i debatten. Det är lätt att tycka och känna med alla människor på flykt som väntar i de långa köerna, särskilt när vi ser att det rör sig om barn. Men samtidigt behöver vi stanna upp. Vad är det som händer här, varför står folk där och köar?

Migrationsverket är inte bara en generaldirektör

Vi måste komma ihåg att det finns människor bakom Migrationsverket, inte bara en generaldirektör. Det handlar om personer som ska göra sitt jobb. De har direktiv att följa, vilket bygger på svensk lag. Det är oerhört viktigt för att rättssäkerheten ska kunna tryggas för alla som kommer, att detta efterlevs. Det är trots allt människoliv som de ska fatta beslut om. Livsavgörande beslut tar tid.

Fackförbundet STs medlemmar sliter för att hjälpa så många som möjligt. Det är mycket övertid. Det är tält som reses för att väntrummen är fulla. Kreativa lösningar för att försöka hinna ifatt och inte låta någon vänta i onödan.

Ge de anställda rätt förutsättningar

Våra medlemmar som möter människor på flykt måste göra rätt och de måste orka, inte bara för att antalet människor som kommer är högt, utan för att de människor som migrationsverkets handläggare möter är individer som utsatts för det ofattbara. De anställda måste ges rätt förutsättningar och vi kan inte bara förlita oss på att anställda arbetar övertid för att lösa den situation som nu uppstått. De anställda ska orka och människor som flyr ska få så bra hjälp som möjligt, men vi behöver även tala om arbetsmiljö och arbetsvillkor på Migrationsverket. För rent krasst, vi vet inte hur lång tid det här kommer pågå. Migrationsverket och andra myndigheter behöver ta höjd för att det kommer ta tid.

Just nu ligger närmare 400 tjänster som migrationshandläggare ute på Arbetsförmedlingens platsbank. Tjänster som ska tillsättas över hela landet, i varierande anställningsform och omfattning. I Malmö söks 130 nya migrationshandläggare. Så förutom att det är kris och köerna ringlar långa utanför många av Migrationsverkets kontor, så ska det anställas många nya handläggare. Det är en utmaning i sig att utbilda så många nya i att handlägga ärenden korrekt och rättssäkert under kort tid. Men att göra det nu under extremt pressade förhållanden gör det ännu svårare.

Därför vill vi på Fackförbundet ST se att Migrationsverket tar sitt ansvar även som arbetsgivare. Så att de som är anställda i dag inte behöver jobba livet ur sig och att de nyanställda får en bra introduktion. Det gynnar alla, inte minst de som behöver det allra mest, människorna på flykt. Se därför till att de anställda får en chans att sätta sig in vad det nya massflyktsdirektivet innebär och möjlighet att arbeta långsiktigt. Inte bara släcka bränder.

Politikerna behöver stå pall

Men för att lyckas med detta behöver också politikerna stå pall för eventuella förändringar i opinionen. De måste vara konsekventa i vad de vill att myndigheten ska uträtta och ge rätt resurser. Så att de anställda på Migrationsverket får en arbetsmiljö värd namnet och kan genomföra sitt uppdrag på bästa sätt. Att låta sina anställda pressa sig har ett pris. Det krävs en plan för hur Migrationsverket ska arbeta långsiktigt.

Så minns detta när du känner frustration och irritation över långa handläggningstider att vi faktiskt får det politikerna är villiga att ge. Migrationsverkets anställda och blivande anställda behöver anständiga villkor och inte hängas ut som syndabockar för något som den enskilda medarbetaren faktiskt inte har ansvar för.

Martina Saar, utredare Fackförbundet ST