Christian Ekström och Josefine Utas beklagar sig på SvD Debatt (10/2) över att en statlig utredning har kommit till en annan slutsats än de själva. Vi i Fackförbundet ST välkomnade däremot betänkandet och dess bakomliggande, sansade resonemang. Vi har nämligen ihållande argumenterat för att det gamla förlegade ämbetsansvaret inte ska återinföras.

Höga krav ska kunna ställas på den svenska statsförvaltningen. Den ska vara rättssäker, kompetent och effektiv. Pandemin har visat att det finns revor i den svenska välfärden och att det finns behov av att rusta upp den svenska beredskapen. Jag tror vi alla kan se att svensk statsförvaltning och svenska kommunala organ har behov av mer resurser och tydligare ansvarslinjer. Det bästa sättet att sörja för att svensk statsförvaltning fortsätter fungera väl och kan motsvara högt ställda krav är dock inte att återinföra en ordning från den tiden då svenska statstjänstemän hade livsvariga anställningar och då behoven för att rätta till felaktigheter därmed såg annorlunda ut.

Vi vet att anställda redan idag drar sig för att påpeka brister och fel, av rädsla för repressalier som kan vändas mot dem själva. Mycket talar alltså för att en förstärkning av lagstiftningen skulle leda till att den redan befintliga tystnadskulturen späs på.

Såväl vi som utredningen tror att de negativa konsekvenserna av ett utvidgat tjänstemanna­ansvar skulle bli större än den potentiella vinsten. Det vore en kontraproduktiv reform om syftet är att uppnå en bättre förvaltning. I synnerhet befarar vi, i motsats till Ekström och Utas, att både effektiviteten och öppenheten skulle bli lidande. Vi vet att anställda redan idag drar sig för att påpeka brister och fel, av rädsla för repressalier som kan vändas mot dem själva. Mycket talar alltså för att en förstärkning av lagstiftningen skulle leda till att den redan befintliga tystnadskulturen späs på. Vi är också övertygade om att generellt utformade ökade möjligheter att straffa statstjänstemän som gör fel allvarligt skulle hämma beslutsförmågan och därmed effektiviteten.

För Ekström och Utas är ett utvidgat tjänstemannaansvar däremot en magisk universallösning. Allt som är fel i offentlig förvaltning kan rättas till genom hårdare tag mot de skrupellösa tjänstemännen. Tänk om lösningen varit så enkelt. Våra förslag för att uppnå en bättre förvaltning är radikalt annorlunda, och desto mer komplexa. Vi tror att lösningen är att skapa bättre organisationer som ger de bästa förutsättningarna för de anställda att göra rätt, och det görs inte över en natt.

Vad förespråkarna för utvidgat tjänstemannaansvar egentligen vill uppnå står skrivet i stjärnorna. Det är anmärkningsvärt att Ekström och Utas, liksom de flesta andra som vurmar för hårdare tag mot tjänstemän, har så svårt att konkretisera hur lagstiftningen ska reformeras och därigenom vilka specifika situationer som ska förhindras. Lagstiftningen ska, rätt och slätt, göras strängare.

Det blir nästan löjeväckande när det enda konkreta exempel som tas upp är från Regerings­kansliet och en politiskt tillsatt grupp på högsta möjliga nivå. Skeendena kring corona­kommissionen är förvisso bekymmer­samma och tål att problematiseras, men är det verkligen de opolitiska tjänstemännen som ska hängas? Vi misstänker att Ekström och Utas i sin iver att argumentera för sin universal­lösning glömde bort något som kallas för politiskt ansvars­utkrävande.

”Korruption, försummelser och slarv måste kunna motverkas” säger Ekström och Utas. Vi håller med, men vi vet att det finns bättre sätt att göra det på. Bland annat måste kunskapen om den grundlags­fästa öppenheten utvecklas. Det är ett historiskt arv att vårda om vi vill värna en icke-korrupt förvaltning. Om vi ska kunna ha en konstruktiv diskussion framöver måste ni utveckla hur förvaltningen skulle bli bättre av ett generellt utvidgat tjänstemannaansvar. Ni är svaret skyldiga 1 419 200 anställda i statlig och kommunal förvaltning, liksom alla medborgare som riskerar få sämre valuta för sina skattepengar om era ogrundade idéer får genomslag. Så här kan ni faktiskt inte fortsätta. Nu är det tid för ansvar.

Britta Lejon
förbundsordförande Fackförbundet ST

Repliken publicerades först i Svenska Dagbladet

Christian Ekström och Josefine Utas beklagar sig på SvD Debatt (10/2) över att en statlig utredning har kommit till en annan slutsats än de själva. Vi i Fackförbundet ST välkomnade däremot betänkandet och dess bakomliggande, sansade resonemang. Vi har nämligen ihållande argumenterat för att det gamla förlegade ämbetsansvaret inte ska återinföras.

Höga krav ska kunna ställas på den svenska statsförvaltningen. Den ska vara rättssäker, kompetent och effektiv. Pandemin har visat att det finns revor i den svenska välfärden och att det finns behov av att rusta upp den svenska beredskapen. Jag tror vi alla kan se att svensk statsförvaltning och svenska kommunala organ har behov av mer resurser och tydligare ansvarslinjer. Det bästa sättet att sörja för att svensk statsförvaltning fortsätter fungera väl och kan motsvara högt ställda krav är dock inte att återinföra en ordning från den tiden då svenska statstjänstemän hade livsvariga anställningar och då behoven för att rätta till felaktigheter därmed såg annorlunda ut.

Vi vet att anställda redan idag drar sig för att påpeka brister och fel, av rädsla för repressalier som kan vändas mot dem själva. Mycket talar alltså för att en förstärkning av lagstiftningen skulle leda till att den redan befintliga tystnadskulturen späs på.

Såväl vi som utredningen tror att de negativa konsekvenserna av ett utvidgat tjänstemanna­ansvar skulle bli större än den potentiella vinsten. Det vore en kontraproduktiv reform om syftet är att uppnå en bättre förvaltning. I synnerhet befarar vi, i motsats till Ekström och Utas, att både effektiviteten och öppenheten skulle bli lidande. Vi vet att anställda redan idag drar sig för att påpeka brister och fel, av rädsla för repressalier som kan vändas mot dem själva. Mycket talar alltså för att en förstärkning av lagstiftningen skulle leda till att den redan befintliga tystnadskulturen späs på. Vi är också övertygade om att generellt utformade ökade möjligheter att straffa statstjänstemän som gör fel allvarligt skulle hämma beslutsförmågan och därmed effektiviteten.

För Ekström och Utas är ett utvidgat tjänstemannaansvar däremot en magisk universallösning. Allt som är fel i offentlig förvaltning kan rättas till genom hårdare tag mot de skrupellösa tjänstemännen. Tänk om lösningen varit så enkelt. Våra förslag för att uppnå en bättre förvaltning är radikalt annorlunda, och desto mer komplexa. Vi tror att lösningen är att skapa bättre organisationer som ger de bästa förutsättningarna för de anställda att göra rätt, och det görs inte över en natt.

Vad förespråkarna för utvidgat tjänstemannaansvar egentligen vill uppnå står skrivet i stjärnorna. Det är anmärkningsvärt att Ekström och Utas, liksom de flesta andra som vurmar för hårdare tag mot tjänstemän, har så svårt att konkretisera hur lagstiftningen ska reformeras och därigenom vilka specifika situationer som ska förhindras. Lagstiftningen ska, rätt och slätt, göras strängare.

Det blir nästan löjeväckande när det enda konkreta exempel som tas upp är från Regerings­kansliet och en politiskt tillsatt grupp på högsta möjliga nivå. Skeendena kring corona­kommissionen är förvisso bekymmer­samma och tål att problematiseras, men är det verkligen de opolitiska tjänstemännen som ska hängas? Vi misstänker att Ekström och Utas i sin iver att argumentera för sin universal­lösning glömde bort något som kallas för politiskt ansvars­utkrävande.

”Korruption, försummelser och slarv måste kunna motverkas” säger Ekström och Utas. Vi håller med, men vi vet att det finns bättre sätt att göra det på. Bland annat måste kunskapen om den grundlags­fästa öppenheten utvecklas. Det är ett historiskt arv att vårda om vi vill värna en icke-korrupt förvaltning. Om vi ska kunna ha en konstruktiv diskussion framöver måste ni utveckla hur förvaltningen skulle bli bättre av ett generellt utvidgat tjänstemannaansvar. Ni är svaret skyldiga 1 419 200 anställda i statlig och kommunal förvaltning, liksom alla medborgare som riskerar få sämre valuta för sina skattepengar om era ogrundade idéer får genomslag. Så här kan ni faktiskt inte fortsätta. Nu är det tid för ansvar.

Britta Lejon
förbundsordförande Fackförbundet ST

Repliken publicerades först i Svenska Dagbladet