Personalbyten skadar ungdomsvården

Debatt
De granskningar som nu görs av de statliga ungdomshemmen är bra och nödvändiga, men slutsatsen kan inte vara att den grundläggande idén bakom Statens institutionsstyrelses (SiS) verksamhet är felaktig eller att den slutna ungdomsvården ska övertas av Kriminalvården. I stället måste slutsatsen vara att SiS ska ges bättre förutsättningar att utföra sitt uppdrag.

Fackförbundet ST har under flera år larmat om de bristande förutsättningarna för SiS verksamhet, med stor förekomst av hot och våld mot personal. Vi menar att den roll som ungdomshemmen spelar för hur samhället hanterar kriminalitet och social utslagning bland yngre inte återspeglas i hur ungdomshemmen hanteras ekonomiskt. Om det svenska samhällssystemet behandlar institutioner för ungdomar styvmoderligt, så innebär det också att vi behandlar ungdomarna som vistas där därefter.

Idag är SiS en av de myndigheter som har den högsta andelen visstidsanställda i verksamheten. En genomgång för några år sedan visade att SiS då hade fler visstidsanställda inom myndigheten än tillsvidareanställda behandlingspedagoger, som är den största yrkesgruppen inom SiS.  Det krävs inte mycket expertis inom socialt arbete för att förstå att det inte är optimalt när det handlar om verksamhet där man ska bygga förtroende med personer i svåra livssituationer. Visstidsanställningarna skapar problem i verksamheten då det tar tid att bygga goda relationer med ungdomarna och det nödvändiga förtroende som behövs för att behandlingen ska fungera. Det är också en stor utmaning i verksamheten och för medarbetarna att hela tiden behöva hantera att det kommer in ny oerfaren personal som behöver läras upp och bli trygga in sin roll.

Så varför har vi så många visstidsanställda inom SiS? Svaret finns som så ofta i ekonomin.

Det som sätter käppar i hjulet för SiS är att verksamheten till knappt 70 procent finansieras av de avgifter som kommer från de kommuner som placerar omhändertagna barn, ungdomar och missbrukare hos SiS. Endast 33 procent av SiS budget kommer från statliga anslag. Denna finansieringsmodell gör det svårt för myndigheten att bedriva en långsiktigt planerad verksamhet. Låg efterfrågan från kommunerna får stor påverkan på budgeten.

Osäkerheten om den ekonomiska situationen för 2022 har lett till att myndigheten gett direktiv om att i första hand visstidsanställa, även till lediga tjänster, trots att andelen visstidsanställda redan är hög. Det här får stor påverkan på den grupp som jobbar med ungdomar och klienter dagligen - behandlingsassistenter och behandlingspedagoger. Det nya direktivet kommer att leda till ännu färre tillsvidareanställda, och riskerar en situation liknande den som upptäckts i äldreomsorgen under pandemin. En sådan utveckling kommer att påverka SiS möjligheter att ge en vård och behandling med kvalitet samtidigt som den försämrar medarbetarnas arbetsmiljö.

Bemanningsfrågan är helt central för att institutionerna ska kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt. De måste kunna tillsvidareanställa för att få trygga och välfungerande arbetsgrupper och inte behöva hantera onödigt stor personalomsättning.

Finansieringen av SiS verksamhet är därför en nyckel för att lösa en rad av de problem som lyfts fram den senaste tiden, från bristande säkerhet på institutioner, till att de placerade ungdomarna får den vård som samhället beslutat att de ska få. Med en tryggad finansiering kan SiS axla det ansvar som ligger på myndigheten och dess personal att ta hand om såväl barn som far illa i sina hemmiljöer som ungdomar från gängmiljöer med tunga brottsregister.

Men lagstiftningen behöver också förändras så att SiS får rätt verktyg för att förebygga bland annat droginförsel, fritagningar samt hot och våld. Både ungdomar och klienter har rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster (mobiler och internet). Denna rätt kan inskränkas av SiS, men nya beslut behöver fattas var 14 dag, vilket leder både till ökad administration och ökad risk för hot-och våld. Tillgången till mobiler och internet försvårar vården och behandling, eftersom det ger ungdomarna möjlighet att ha kontakt med kriminella miljöer, planera fritagningar, avvikningar och fortsatt brottslighet, hota personal, vittnen och konkurrerande gäng, ta in droger på institutionen med mera. Allt detta innebär att framsteg i behandlingen motarbetas och att ungdomarna utsätter sig själva för stora risker. Dessutom innebär det risker även för SiS medarbetare.

Vår uppfattning är att ungdomarna inte ska ha tillgång till vare sig mobiler eller internet när de vistas på avdelningen. Naturligtvis ska de få ringa – från särskilda klienttelefoner och på lämpliga tider - men vi efterlyser en lagändring som tydligt anger detta.

Tillsammans med en långsiktigt tryggad finansiering av verksamheten skulle vi då kunna få rejält förbättrade möjligheter att ge trygghet, stöd och skolgång till de ungdomar som behöver det allra mest. För att det ska bli verklighet krävs personal med bra arbetsvillkor, god erfarenhet och mycket kunskap. Vi tror att de flesta skulle instämma i att vi alla tjänar på det, även om det kostar.

Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST

Thord Jansson, ordförande ST inom SiS

 

Artikeln är införd i SvD 2021-03-16