Kvinna med person som håller hand för munnen #allmänhandling

#allmänhandling vittnar om sextrakasserier i staten

Nyhet
Vid en första anblick verkar myndighetsvärlden vara skonad från sexism och sexuella trakasserier. Men det är långt ifrån verkligheten. Vi pratade med personerna bakom #allmänhandling som tagit del av offentligt anställdas erfarenheter av sexuella trakasserier och förtryck. Det här är deras berättelser.

Man på lite högre position än handläggare anklagas efter en fest för sexuella trakasserier mot två kvinnor. De får betalt för att lämna myndigheten, han blir chef. Som sådan tystar han ner kvinnor som säger emot honom genom att bryta ned deras självförtroende.

På hans enhet jobbar också en annan man i samma mellanposition som berättar grafiskt för en handläggare att han drömmer sexdrömmar om henne på nätterna. Inget görs. Båda är kvar på myndigheten, chefen är fortfarande chef.

Vilka är ni som står bakom uppropet?

Vi som startade rörelsen är eller har varit anställda inom offentlig eller statlig sektor. Jag själv jobbar på en större statlig myndighet. Vi är Ninna Trottner, Anna Toss, Elin Törnqvist, Ingrid Mårtensson, Marika Hjälsten, Nancy Schuch. 

Jag gör en inspektion på ett företag där det pågår ett utsläpp av ett miljöfarligt ämne. När jag informerar om att vår myndighet kommer att göra en åtalsanmälan nyper företagets VD mig i rumpan och föreslår en dejt på tu man hand istället. 

Varför startade ni #allmänhandling?

Vi var ett antal upprop som gick ihop till ett gemensamt eftersom vi såg att vi hade en gemensam målgrupp. Det började med att vi ville undersöka statistik som publicerades i en artikel i DN. Enligt siffrorna i artikeln var det väldigt få anmälningar om sexuella trakasserier i statliga myndigheter, om några alls. 

För oss var det uppenbart att det handlade om tystnadskultur och underrapportering. Att statlig och offentlig sektor skulle vara befriat från sexuella trakasserier stämde inte alls med vår verklighet. 

Vi vill att våra kollegor och chefer läser våra berättelser och börjar prata med varandra om hur vi tillsammans kan förändra situationen. Om det finns en tystnadskultur så måste vi bryta den tillsammans.

Efter avslutad praktik inom staten började jag få privata meddelanden från min då tidigare chef. De kunde komma på sena fredagskvällar och handlade t.ex. om mitt utseende (t.o.m. bröst) eller var förslag på att jag skulle följa med chefen och festa. Detta pågick i ett par år trots att jag aldrig följde med.

Jag har också blivit varnad av flera kollegor om att akta mig för en särskild tjänsteman i samband med jobb – aldrig ensam med honom i samma rum!

Vad är syftet?

Först var vårt primära mål att ge utsatta möjligheten att berätta, precis som andra yrkesgrupper och branscher gjort. Men nu när vi har så många vittnesmål och namnunderskrifter så har vi flyttat fram ambitionen till att vilja förändra situationen till det bättre. 

Nu deltar vi i de aktiviteter som görs för alla uppropen och har just lämnat över våra krav på förändring till jämställdhetsministern Åsa Regnér. Vi kommer också följa upp mötet vi hade med Ardalan Shekarabi på Finansdepartementet då vi lämnade över uppropstexten och namnunderskrifter och förslag på förändring.

Som praktikant på 90-talet blev jag snart kallad "mädchen fur alles" på ett personalmöte av den fnissande chefen på departementet. Sista dagen säger han att nu, när jag ska sluta, ska vi ha en affär. Det "vore bra för mig". När jag vägrar svänger han och menar att jag har förlett honom, hans egentliga syfte var att upplysa mig om min slampiga attityd.

Varför behövs ett #metoo för staten och offentlig sektor?

Det vi vet från berättelserna som vi fått in är att det råder en stor tystnadskultur. Många vittnesmål handlar om maktmissbruk och härskartekniker från chefer eller andra högt upp i hierarkin. Idag har vi en kultur som tillåter utnyttjande av människor i beroendeställning.

Det kan till exempel handla om att du är ung, ny på arbetsplatsen eller på annat sätt har en otrygg anställning. Metoo behövs inom myndighetsvärlden för att ingen ska känna sig ensam i en utsatt situation. Precis som inom vilken annan bransch som helst. 

Ingen ska behöva stå ut med ofredanden eller övergrepp. Allra minst i rädsla för att man är rädd för att mista sitt jobb. Därför behöver vi agera för att få till den förändring som leder till att alla ska kunna gå till jobbet under samma villkor.

Som vikarie fick jag mycket positiv feedback från min chef. Till slut kändes den oäkta och för mycket. Bara jag jobbade med det som var tänkt så var jag så fantastiskt bra, bättre än alla andra vikarier som jobbat på kontoret innan, sa han.

Varje dag kom han in och gav även komplimanger som att jag var både smart och snygg. Till slut kom frågan om jag ville ha sex med honom. Han sa att det kan vara bra för min framtid att ha en nära relation med en chef som bestämmer vem som får jobb eller inte.  

Vad kan facket göra för att motverka sexuella trakasserier?

Vi tror på förebyggande arbete. Exempelvis genom workshops tillsammans med arbetsgivaren och diskussionsunderlag vid möten. Ta gärna hjälp av eller utbilda personer som kan hålla i samtal kring frågorna. Det är ett känsligt ämne som behöver varsam och korrekt ton samtidigt som det behövs ett mer öppet samtalsklimat kring det. 

Annars ska det så klart finnas tydliga riktlinjer på arbetsplatsen. Om någon blir utsatt ska det vara väl känt vem som är kontaktperson och vilket stöd som finns att få.

Min före detta chef, som vid tillfället var chefsrådman, började på hans avskedsfest (där han var väldigt berusad) att viska saker till mig. Han viskade att jag var attraktiv, snygg, begåvad osv. Vid tillfället var jag 22 år och hade arbetat på domstolen i drygt 2 månader. Han började röra mig, en klappande rörelse, längst ryggen. Han tog även i mitt utsläppta hår och satte det bakom örat.

Vid ett tillfälle viskade han även i mitt öra att några månader tidigare, under min arbetsintervju, hade min kvinnliga chef hade fått ”moderskänslor” för mig, men att han hade fått helt andra känslor... 

Delta i uppropet för #allmänhandling

Vårt #metoo är lika viktigt som alla andras. Alla som jobbar inom staten har lika stor rätt till en jämställd och schysst arbetsmiljö. Alla som undertecknat uppropet har inte personligen blivit utsatta för övergrepp, men vi stöttar alla varandra och talar med en gemensam röst.

Delta i uppropet